time

tiden

hinner med mera

än jag själv ibland

hon verkar ta

det lugnare än jag

har mera

tålamod än jag

är

starkare än jag

och verkar veta

mer än jag

jag borde lita

på tiden

i mig

we water

vill ofta vara nära vatten..


lugna hav är mäktiga


man vet vad dom är kapabla till
när det blåser och vattenmassorna
sveper över
allt


fast just nu

är det lugnt


i mig




home sweet home

is where the heart is easy
the mind is free
and the soul is safe

tååålamod

det är som om sommaren så gärna vill
men inte riktigt lyckas än..
och hur mycket vi än önskar och ber
så kan vi inte riktigt hjälpa till
solen värmer fast vinden blåser kallt
jordgubbarna är röda
men inte så sötsaftiga som när dom är som bäst
och barnen har skolavslutning nästa vecka
vi SKA tro att det blir sommar
bara sommaren sätter fart
smultron, hallon och färskpotatis
barfota i gräset och grilla härliga spett
sand mellan tårna och bada i havet

när sommaren är mogen att visa sig..
snart..

safe

ibland
när jag vill så väl
och orden inte kommer
ur mig
som jag menar
och jag inte märker
hur dom landar i dig
förrän jag känner
av din reaktion
stängs hela mitt system ner
kylan faller
och bosätter sig i varenda cell
tills faran är över
och jag tinar upp
sakta
öm
sårad
och
lite
mera
försiktig
för varje gång
och jag undrar
när lär jag mig
att vara safe
med dig?

balans

..och sedan slår livet till
ibland med så mycket underbart gott
så man har svårt att ta emot
och ibland
en fet smäll
som har smygit sig på
under lång lång tid
och man har varit ovetande

min pappa vägrar behandling
och allt vi kan göra
är att hjälpa honom
att fira
skratta
le
bubbla
minnas
och lyssna
den tiden
han har kvar.

och Lisa Nilson sjunger

'Och Ändå Faller Regnet..
Som Det Har Gjort i Tusen År..'
och jag säger

'Och Ändå Skiner Solen..
Som Den Har Gjort i Tusen År..'

och tårarna rinner
och solen värmer

våga

säg
som det ä r
även
om det gör ont
gör det mindre ont
än dom
små
lätta
lögner
som
i mitt huvud
likaväl
skulle kunna vara
stora
onda
som jag vill springa ifrån

så långt
och länge
jag orkar



inte en gång till
klarar jag



snälla
öppna
och var
sann

och solen värmer
huden
tankarna

och värmen lättar
oron
sorgen

och det lätta

lyfter
allt

själen

ler

alltid

glad påsk

fran oss alla
till er alla
en riktig underbar påsk..

my soulsister

livet leker med oss ibland.
och vi borde leka tillbaka.
inte bli så skrämda av faran eller smärta.
men stärkta av livets möjligheter.
att visa mod. och hopp.
ta vara på det vi redan har. fast inte alltid når.
själva. ensamma.
det krävs en vän.
som ser ditt innersta så tydligt så lätt
och alltid säger det självklart rätta.
fast hon står mitt i sitt livs kamp.
och hon lyser. hela själen lyser.
och hon märker det inte ens själv.
jag är vördnadsfull tacksam
och har aldrig varit så nära
att släppa rädslan som nu.
tack vare min vän.
min kloka, tappra, komplexa, galna, vackra, lysande vän.
en del av mig vet inte vem jag är utan dig.
någon gång i evigheten kommer du att förstå hur stor du är.
och någon gång i evigheten kommer jag att återgälda
dig med all min kärlek.
från syster till syster.
för kvinnligheten sitter i själen, i sinnet, i tankarna.
i dina och mina ögon, i ditt och mitt leende
och i våra gemensamma tårar.
lill, min vän, du är det finaste jag vet.
jag håller dig.

tålamod och oundviklighet

jag tittar ut och ser..
solen lyser försiktigt över sjöns gråvita is, medans träden tålmodigt väntar på
att få öppna up till fuktigt lysande grönt.
och jag tänker.. vilken timing, vilken synkronisation..
jag som också men inte lika tålmodigt väntar på att få öppna.. och ta emot.
och tills dess lyser mitt leende äkta, men försiktigt.
naturen är så mycket bättre på att vara stilla, när det behövs.
och storma.. när det behövs.
storma är jag också bra på..
utan framförhållning..
och det syns inte ens på mig..
det stilla däremot.. det letar ofta jag efter.
och så fort jag tror att jag har det
undrar jag .. hur länge jag får behålla det..
man kanske ska sluta leta..
och bara vara.
som träden.
och solen.
när det är dags, så..
kommer det där leendet.
som bubblar up inifrån
och ingen kan stoppa det.

snart är det VÅR, tro mig.
och ingen kan stoppa det heller..

sunday morning coming down..

(‘..found my cleanest dirty shirt, shaved my face, combed my hair
and stumbled down the stairs to meet the day..’
Kris Kristoffersson)



Det regnar. Klart det gör. Hon är ju ledig. För en gångs skull.
Så bra, då hinner hon tvätta, diska och rensa i garderoben.
Rensa är bra, man blir inte bara av med plagg man inte använt på åtta år
men också med annat gammalt skräp i sitt liv.
Plats för nytt alltså. Tänker hon.
Plats ja. Plats är väl inget problem. Tid däremot. Och ork.
För att inte prata om mod.
Livet hade ju börjat i full fart och hon trodde hon bestämde.
Ganska länge faktiskt. What a joke.
Skönt att äntligen kunna se sanningen i vitögat.
What a ridiculous expression. What is the truth, an albino?
Alltså inte är det så att hon har något emot albinos.
Sedan.. det här underbart högtravande 'man har alltid ett val'.
Sure babe. Om man bara har sig själv att tänka på kan det nog stämma.
Men hon vet ingen som verkligen är helt själv här på jordklotet.
Även de som försöker med all makt. Att vara ensamma.
Everyone has a neighbour somewhere.
Ibland är det jävligt långt dit bara.
Och så finns det vissa som är bättre på att inte bry sig.
Om andra. I onödan.
I suck at that. Tänker hon.
Åh, vad hon bryr sig. Hela tiden. Om alla.
Vad de tror. Vad de tänker. Vad de gör. Eller inte.
Jag har fortfarande inte hittat den där avstängningsknappen
tänker hon.
Jag skulle vara så mycket lättare att ha att göra med om jag
hittade den. Och använde den.
För både mig själv och mina närmaste. Eller de som jag vågar släppa in. Det är ju inte så många det.
Och de andra är ju så vana vid fasaden att de inte tror att det finns både mera och något helt annat bakom.
Och anar de det, vill de nog helst slippa. Bättre att anta vad andra människor handlar om och tro att man har rätt, än att ta reda på och få veta att man har fel.
Fel vill de flesta ju helst inte ha. Har hon märkt.
Synd. Tänk vad man går miste om.
Och hon själv gör tvärtom. Vill gärna finna något bakom fasaderna.
Fast ibland är det skräckinjagande tomt. Eller mörkt.
Men hon är beredd på att ta det.
Men gör man det för länge så tömmer man sig.
Och kan inte ha kul längre. För det gäller väl att hitta balansen
mellan yta och djup. Det är det hon känner ger näring i livet.
Det är det som fyller på. Ibland ge. Ibland ta emot. Allt. Gott som ont.
Och ibland bara ha fruktansvärt förbannat onyttigt ytligt jävla roligt.
Och så regnar det. Och blommorna och tvätten växer.

(‘..there is something in a Sunday

that makes the body feel alone..’
Kris Kristofferson.)

EN VECKA

Hon vill gå hem.
Nu.

Fast hon aldrig har varit där.

Men hon vet.
Vart.

Inte hur.
Än.



Mån Dagen. 1999-06-12


Porös vänskap ger lite tröst och många blåmärken.
Genomskinnlig kärlek tas emot med modig blind blick.
Hon tolkar. Klarsynt. Och fel. Ändå.
Och tolkas. Ofta. Av många. Och hårt.
När fler och fler ögonblick formar lika mycket tid allt snabbare
är det andfått.
Hon hänger med. Och kvar.
Använder sina allt dyrare reserver.
Är det Stopp nu?
Inte än.

Hon tänker. Analyserar. För att förstå. Och kunna fortsätta.
Det blir lättare, när man förstår.
Det smärtar mindre. Eller?
Är det en sammansvärjning?
Mellan hennes brist på insikt om fakta och hennes överflöd
av djupa önskemål som förbi förhoppning förvandlas till förväntan?
Och inte förrän det oinfriade området blir kyligt synligt
registrerar hon aningen förvånad sina egna behov.
När hon ser sig själv. I hans beteende genom hans ögon.
För. Behövande.
Av vad? Omtanke? Förståelse? Stöd? Tröst? Närhet? Samhörighet? Sex? Tid?
kärlek?

Vad är hon värd?
Är kärlek lyckad när uppfattningen om egenvärdet blir bekräftad?
Förståelsen smyger sig darrande ljudlöst på henne.
Kulingvarning.
Insikten golvar henne med orkankraft.

Att investera betyder att det kostar.
Och kostar det mer än det smakar för länge vill man inte vara med.
Eller är det rädsla? Brist på tålamod? På tro?
Att inte vilja investera tyder ju på att objektet saknar värde
för den inte längre satsande risktagare.

Inte ta det personligt.
Hur?
Veta sitt eget värde.
Hur? hur ?
Är kärlek misslyckad när bara en är villig att investera vad det kostar?
Det skakar.
Klarheten tar en stor fet hammare och spikar fast henne i golvet.
Det smäller.
Bevisligen värdelös.
Nio komma åtta på Richterskalan.
Sedan tystnad. Till att tänka.
Och tid. Till att inte tänka.
Förståelse skulle ge tröst. Och lättnad. Trodde hon.
Och imorgon är det Tids Dagen.




Tids Dagen. 2002-07-16


Idag är en ledig dag tänker hon.
Undrar vad dagen ska göra nu när den är ledig.
Mm tama skämt.. en sådan dag.. vad skönt.
Jag ska ta det lugnt. Inte fysiskt. Men med mina tankar.
För det jag tänker är jag. Eller har jag?
Lugna tankar. Tankar som är långsamma. Som jag tycker om.
Och som tycker om mig. Tänker hon.

Hon har. Hon äger sina tankar.
Hon kan göra vad hon vill med sina tankar.
Fast ibland kan de göra vad de vill med henne. Men inte idag.
För dagen har ledigt och vill tycka om.
Tids Dagen tycker om mig tänker hon.
Om jag behandlar den väl, med omtanke och tålamod,
måste den väl tycka om mig?
Tycka att jag är värdefull nog att investera i?
För nära gränsen, bedömer hon. Vänder sig om och tittar ut.
Sol. Blått. Grönt. Och gult. Badar i sol.
Kvitter prat och svar.
Värmen ler och smeker huden när hon går ut.
Andas. Långsamt.
Doften kramar henne mjukt inifrån.
Inte längta, bara vara.
Utan tankar och mörka minnen är hon lycklig. Nu.
Sommar smakar musik. Om man lyssnar noga.
Musiken smälter på tungan, saftigt och mörkt sött.
Hon sväljer prövande långsamt. Efter hon har smakat vill hon ha mer.
Och så länge hon inte tänker finns det i överflöd.





Ont Dagen. 2003-06-03


Är du min då?
Bara din vill hon säga. För så känns det.
Men är jag min också?
I så fall vilken del av mig får jag behålla?
Utan att oroa eller förarga dig? Göra dig upprörd eller ledsen?
Hon vill dela med sig av sig i ömsesidigt förtroende.
Inte behöva försvara sig varje dag. Men göra honom lycklig.
Och kanske - kan han göra henne lycklig.

Men det där med att göra någon lycklig.
Man är egen företagare. Få eller inga leverantörer. En hel del kunder.
Inga anställda. Inget fackförbund. Ingen arbetslöshetskassa.
Och kapitalet inlåst i form av värdehandlingar i inbyggt kassaskåp.
Och koden kan bara jag.

När jag har öppnat, kan du fylla på.
Och öppnar inte du ditt, kan jag göra allt och lite till
livet ut utan att höja värdet på dina lyckohandlingar.
Tänker hon.
Inte gråta.
Bara andas.


Koden kan vara besvärlig.
Glömt. Av smärta. Gömt. Bakom rädsla.
För kan man fylla på, kan man också ta ut.
Risk-fullt.
Jag mår tillräckligt bra, jag behöver ingen hjälp. Hör hon.
Stängt. Låst. Ingen risk.
Får man inte tillstånd, har man inte tillgång, kan man inte fylla på.
Fast man så gärna vill.
Ge.

ID kort? Irisavläsare? TNT?
Lönlöst.

Rädslans nästbästa vän förnekelse gör kassaskåpet till
the Bank of Switserland för utom- och närstående.
Men också till San Quentin för ägaren. Eller Alcatraz.
Och trivs man med det man är van vid för att det är välkänd och därigenom säkert, vill man stanna där man är.


- - -


A K (Anonyma Kodglömmare) 10 stegsprogram



1. Erkännande. Att vi har glömt/gömt koden och förlorat kontrollen över vårt innersta känslomässiga liv.

2. Tro. På att en kraft starkare än oss själva kunde hjälpa oss att återfå vårat förstånd.

3. Mod. Vi företog en genomgripande och oförskräckt och moralisk självrannsakan.

4. Insikt. Om att förtrangt personligt känslomässigt gammalt skräp är hinder på vägen till koden.

5. Vilja. Att gå hela vägen till koden genom att bearbeta glömt personligt känslomässigt gammalt skräp.

6. Samarbete. Med oss själva och alla de som verkligen vill hjälpa till.

7. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.

8. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
9. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.
10. När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra kodglömmare och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.




Thors Dagen 2005-01-07


Undrar hur det känns att vara man?
Att överhuvudtaget kunna se, höra eller göra en sak i taget.
Fullständigt fokus. Avsaknad av uppfattningsförmåga för allt annat.
Just då.
Avstängningsknapp mot allt otrevligt obehagligt oattraktivt.
Inga dammtussar, smutsiga sockor, gårdagens disk, gråtande barn, små bröst, tråkiga brunetter, fula tanter, unga skitsnygga grabbar eller hans eller hennes problem.
Existerar inte. Nada. Nicht. Not. Absofuckinglutely Not.


Hon är avundsjuk. Rejält.

Hur tänker man ?

Kudde -> sova.
Nattligt barngråt -> sova
Födelsedagar -> 'Vem? Nu igen?/Ojdå vardetförraveckan?
Alla hjärtansdag -> ? ... 'Varför finns inte alla leverns eller alla knäskålars dag?'
Jul -> äta, få klappar, sova
Bröst -> tafsaknullasova
Problem hans -> tipsextra chips öl fotbollhockeygolf knullasova
Problem hennes -> gå ut med polarna


Och hon ?

Kudde -> byta örngott tvätta, tänka för mycket/sova för lite
Nattligt barngråt -> upåtrösta
Födelsedagar -> skicka kort/mail/sms ringa köpa present
baka tårta uppvakta
Alla Hjärtansdag -> skicka kort/mail/sms köpa present uppvakta
Jul -> städa pynta laga mat slå in klappar
Bröst -> måsteköpanybh mammografi smeka kanske knulla
Problem hans -> låta vara i fred fråga lyssna analysera prata
låta vara i fred
Problem hennes -> prata med väninnorna

Fast det är aningen överdrivet (nääkanskeinte)
är det solklart vem som har roligast.
Hon bestämmer sig.
Från och med idag ska hon tänka och agera som en man.
Minst en timma om dagen.
Det här kan bli kul.
Eller inte.

Freddy Dagen 2005-07-29


Hon lyfter dasslocket. Står halvt hukande, siktar på ett ungefär
och kissar. Bra för quadriceps. Och gluteus maximus.
Hon har alltid tyckt att den latinska benämningen av stora sätesmuskeln låter som ett gladiatornamn. Russel Crowe. The AussieAss.. Mm kul kille.
Off track. Fokusera nu.
Hon duschar, rakar benen (i stället för ansiktet nånjävlamåtta får det faktiskt vara). Handduk runt midjan, slafsar på roll on deo.
Ner till köket där ingen har gjort kaffe eller frukost.
Grymtar. Dricker juice ur paketet, rapar.
Hon går up till sovrummet, slänger den blöta handduken på sängen
och klär på sig. Underkläder, jeans, t-shirt.
Borstar tänderna, kammar håret, tittar sig i spegeln, kliar sig på hakan och tänker fyfan jag är okay.
Plånboken i bakfickan, solbrillor på pannan, bilnycklar i handen.
Inte glömma morgontidningen (hon ska ju skita i lugn och ro
mellan 09.00 och 09.30 på jobbet).
Kör iväg och på vägen stannar hon och köper playgirl och snus.
Vägarbete vid trafikljuset. Tittar och bedömer grabbarna och konstaterar att hon lär sig fort.
Allt över säg.. 25, med lite mage, eller lite hår, blir osynligt,
non-existant, efter 2 sekunder.
Och dom andra skulle haft lite tajtare brallor.

Fickparkerar med 2 millimeters marginal från skrap, blinkar till vaktis och ropar 'tjena gullet', hoppar in i hissen före två killar som har stått och väntat, trycker på 3 och börjar vissla.


Kollar in den ena grabbens häck och paket, dömer dugligt knullbart, blinkar, ler och stoppar in en prilla.
Krockar med den andra grabben på vägen ut ur hissen (åhfan var dom två?) och svänger in på avdelningen.
Häller up en kopp kaffe på vägen och stannar upp vid grabbgänget
som står och pratar förgasare, muttrar, big brotherbrudar och
'dom spelade ju som kratter igår sparka tränarfanskapet det var mycket bättre när Evensson var med '.
Är det lunch eller firmafest snart? Nähä då är det dassdags.
Hörru gumman, har du sett min tidning? Och var är sportdelen?
Sitter sedan tills någon bankar på dörren och säger
nu har du 45 mail och 27 telefonmeddelanden som väntar på dig
vi går på lunch, ska du med eller.
Klart hon ska. Mat måste man ju ha.
Bedömde att servitören dög hyfsat för att vara över 30. Eller nåt. Som sista minuten nödfallsknull.
God mat förresten. Afterwork? Öl? Hell yeah. Det är ju fredag.
Hon slutar jobbet vid halv fyra, åker hem och tänker
en timmas vila innan jag duschar och sticker till puben,
sätter sig på soffan, sätter på tvn, lyfter ena skinkan,
släpper en stolt brakfis och somnar med ett nöjd flin.
Livet leker.

Saturnus Dagen 2005-07-30


Rädslans bästa vännina Ilska skyddar.
Visserligen på fel sätt.
Men hon misslyckas aldrig.
Hon håller allt och alla borta.
Förutom de som tittar bakom.
Och förbi.
Och igenom.
De Kloka. Visa. Kärleksfulla.
Förresten himla kul att ha kuk en dag.
Så länge man inte tänker.
Borde hon ha fattat.
Det funkar ju för dom flesta män hon känner.
Börja man tänka, är det kört.
Alltså, Tänk tänka. Ni vet. På djupet. Analyserande. Ifrågasättande.
För att Vilja Förstå.
Och att Vilja Förstå sig själv och andra, det där har med Kärlek
att göra. I alla fall för en Kvinna. Som Hon ändå Är. För det mesta.
Och även om man inte kan Förstå, men endast förstår, så är Viljan att Förstå så Betydelsefull, så det Räcker.

Att bli Förstådd.
Kärlek.
Som Luft.
Vatten.
Näring.

Hon tar ett djupt andetag. Som ska vara befriande,
men bara lyckas till hälften.
Tårar på väg. Vad trött hon blir. På sig själv.
Är det verkligen nödvändigt att vara så känslig och endast på insidan?
Hur ändrar man på det? Så jävla tuff som hon var igår, kom igen nu,
stop being a whimp, skärp dig nu förhelvete- var då som du ser ut.
Låt ditt yttre återspegla ditt inre. Be a bitch. Inside.
Låt ingen komma åt dig. Allra minst du.
Om någon annan hade sagt till henne det hon ibland tänker om sig själv, hade man kunnat polisanmäla personen i fråga för äreskränkning, mobbning, olaga hot och psykisk misshandel.
Det kan blir dyrt. Har hon råd med det?
Nä, tänkte väl det.
Ojection your honour ..
Objection overruled.


Tänk om hon kunde tänka om. Som på Tids Dagen.
Hur var det? Omstrukturera tankesättet.
Jag är det jag tänker.
Eller har jag det jag tänker?
Jag äger mina tankar.
Extreme make over. Under.
På insidan.


När Lord and Lady Hurt - Repetitive Experience ingick
Holy Matrimony föddes snart underbara lilla Rädsla.
Baptized in the name of the Father, the Son and the Holy Crap.
Växte up healthy & very well, graduated cum laude
och tog över halva hennes värld.
Visar sig numera gladeligen i olika skepnader som om livet
är en maskerad och tar minst hälften av alla hennes viktiga beslut.
Prata om infiltrering. Manipulering. Brainwashing.
The blue blooded rich little bitch.
Bortskämd med alldeles för mycket uppmärksamhet.
Och makt.



Det räcker nu.

Uppror.

In the name of the Mother, the Daughter and the Holy Sister Spirit.

Sol Dagen 2009-10-04


Hon kommer att komma ihåg exakt när Lugnet knackade på och bestämde sig för att bosätta sig i henne.
Sol Dagen den sjunde oktober 2007,
klockan tre minuter över halv nio. På morgonen.
Hon kommer att vara i sin säng.
Ensam. Just då. Och må bra.
Efter alla möjliga sorters smällar.
Inget mer man kan göra än att gå med flytet.
Go with the flow. Ta det som det kommer.
Bestämma sig för att göra något åt det man kan påverka
och acceptera det man inte kan förändra.
Sinnesrosbönen har hon alltid tyckt om och förstått. Men inte Förstått.
Lugnet kommer genom att man greppar sin Egen sanning om vad man klarar eller inte. Veta när det är Stopp.
Och att det är OK. Att det är Stopp.
Att hon har sin Egen rytm. Och sina Egna gränser. Och gränser finns inte bara för att hålla vissa saker, situationer eller personer utanför.
Man kan välja vad och hur man vill ha det inuti sin Egen sfär.

Möjligheter.
Heliga.
Att ha den Inre kunskapen, det adopterar Lugn och aborterar Rädsla.
Det tog ett tag.
Ett liv. Eller två.
Och även om Lugnet än så länge hyr i andra hand och ibland reser bort på studiebesök, weekendtrip eller solsemester, så kommer Hon numera ihåg koden så Hon kan öppna när Det knackar på nästa gång.
Hemma.
Hos Sig Själv.
Vart Hon än är.



My Honour,

I rest your case.



All rise..