tålamod och oundviklighet

jag tittar ut och ser..
solen lyser försiktigt över sjöns gråvita is, medans träden tålmodigt väntar på
att få öppna up till fuktigt lysande grönt.
och jag tänker.. vilken timing, vilken synkronisation..
jag som också men inte lika tålmodigt väntar på att få öppna.. och ta emot.
och tills dess lyser mitt leende äkta, men försiktigt.
naturen är så mycket bättre på att vara stilla, när det behövs.
och storma.. när det behövs.
storma är jag också bra på..
utan framförhållning..
och det syns inte ens på mig..
det stilla däremot.. det letar ofta jag efter.
och så fort jag tror att jag har det
undrar jag .. hur länge jag får behålla det..
man kanske ska sluta leta..
och bara vara.
som träden.
och solen.
när det är dags, så..
kommer det där leendet.
som bubblar up inifrån
och ingen kan stoppa det.

snart är det VÅR, tro mig.
och ingen kan stoppa det heller..