and stumbled down the stairs to meet the day..’
Kris Kristoffersson)
Det regnar. Klart det gör. Hon är ju ledig. För en gångs skull.
Så bra, då hinner hon tvätta, diska och rensa i garderoben.
Rensa är bra, man blir inte bara av med plagg man inte använt på åtta år
men också med annat gammalt skräp i sitt liv.
Plats för nytt alltså. Tänker hon.
Plats ja. Plats är väl inget problem. Tid däremot. Och ork.
För att inte prata om mod.
Livet hade ju börjat i full fart och hon trodde hon bestämde.
Ganska länge faktiskt. What a joke.
Skönt att äntligen kunna se sanningen i vitögat.
What a ridiculous expression. What is the truth, an albino?
Alltså inte är det så att hon har något emot albinos.
Sedan.. det här underbart högtravande 'man har alltid ett val'.
Sure babe. Om man bara har sig själv att tänka på kan det nog stämma.
Men hon vet ingen som verkligen är helt själv här på jordklotet.
Även de som försöker med all makt. Att vara ensamma.
Everyone has a neighbour somewhere.
Ibland är det jävligt långt dit bara.
Och så finns det vissa som är bättre på att inte bry sig.
Om andra. I onödan.
I suck at that. Tänker hon.
Åh, vad hon bryr sig. Hela tiden. Om alla.
Vad de tror. Vad de tänker. Vad de gör. Eller inte.
Jag har fortfarande inte hittat den där avstängningsknappen
tänker hon.
Jag skulle vara så mycket lättare att ha att göra med om jag
hittade den. Och använde den.
För både mig själv och mina närmaste. Eller de som jag vågar släppa in. Det är ju inte så många det.
Och de andra är ju så vana vid fasaden att de inte tror att det finns både mera och något helt annat bakom.
Och anar de det, vill de nog helst slippa. Bättre att anta vad andra människor handlar om och tro att man har rätt, än att ta reda på och få veta att man har fel.
Fel vill de flesta ju helst inte ha. Har hon märkt.
Synd. Tänk vad man går miste om.
Och hon själv gör tvärtom. Vill gärna finna något bakom fasaderna.
Fast ibland är det skräckinjagande tomt. Eller mörkt.
Men hon är beredd på att ta det.
Men gör man det för länge så tömmer man sig.
Och kan inte ha kul längre. För det gäller väl att hitta balansen
mellan yta och djup. Det är det hon känner ger näring i livet.
Det är det som fyller på. Ibland ge. Ibland ta emot. Allt. Gott som ont.
Och ibland bara ha fruktansvärt förbannat onyttigt ytligt jävla roligt.
Och så regnar det. Och blommorna och tvätten växer.
(‘..there is something in a Sunday
that makes the body feel alone..’
Kris Kristofferson.)
Kris Kristofferson.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar